16. Kommentar dom malmö tingsrätt

Vi anser att domen är felaktig. Vårt hopp om en rättvis prövning dog redan första dagen då domaren hjärtligt kramade om Tambourines advokat inne i rättssalen mitt framför våra häpna ögon.

Det här målet handlar bara om huruvida Tambourine har tagit för mycket betalt när dom fakturerat för arbetet kring den lånekarusell dom hittat på utan klienters vetskap eller samtycke.

Lånekarusellen möjliggjordes genom förfalskade fullmakter, förfalskade underskrifter på årsredovisningar och revisionsbyrån PWC:s bristfälliga arbete.

Det känns sorgligt att det är såhär illa ställt med yrkesstoltheten i skånska tingsrätter.

Vi kommer att överklaga.

The Hives

15. Fullmakten konstaterad falskare

Vi har tidigare skrivit om den så kallade “Generalfullmakten” som figurerar i Tambourinehärvan i blogginlägg 12.

Förfalskad Generalfullmakt

Den ska enligt Tambourine och Cardigans ha skrivits på av tre av oss Hivesmedlemmar vid ett möte 2002. SKL (Statens Kriminaltekniska Laboratorium) har som vi skriver i inlägg 12 konstaterat, efter att ha jämfört namnteckningarna med våra riktiga namnteckningar, att de är förfalskade. Vi har sedan det förra beskedet haft fullmakten på vidare utredning hos SKL. Denna gång för att att undersöka om den fjärde namnteckningen, vilken är ”X” på Tambourines, och kryssningen över fullmakten är skrivna med samma penna samt om namnteckningen och krysset är skrivna vid samma tillfälle. Det går nämligen att se då det kemiska sönderfallet i bläcket är lika efter det att pennan använts och bläcket hamnat på papper. Om så skulle vara fallet så skulle påskriftstillfället av den fjärde namnteckningen och påskriftstillfället av det kryss som ska ha kryssat fullmakten “20090417” sammanfalla i tiden.

SKL analys av fullmakt

SKLs utredare kommer alltså fram till följande slutsats:

“Resultaten talar för att namnteckningen ”X” och kryssningen över fullmakten är skrivna med samma penna eller med pennor innehållande bläck från samma tillverkningstillfälle (Grad +2).”

Den uppmärksamme noterar här att + 2 inte är det högsta betyg som kan erhållas vid analys. Det högsta betyget på skalan är + 4. Ett + 2 betyg är dock det högsta betyg som går att erhålla vid en kemisk analys lik denna.

Såhär förtydligar SKLs utredare resultatet i ett mail till oss:

“Text skriven med en kulspetspenna åldras långsamt med tiden. Lösningsmedlen avdunstar och färgerna sönderfaller. Om man använder samma penna för att skriva text vid olika tillfällen borde den text som är äldre uppvisa mera åldrande sammansättning än färskare text. Texter upprättade med samma penna samtidigt eller med kortare tidsskillnad uppvisar inte någon skillnad i den kemiska sammansättningen alls. Åldringsprocessen är mycket långsam, det krävs minst 6 månaders skillnad i tid för att upptäcka den. I det aktuella ärendet har vi inte sett någon som helst skillnad i den kemiska sammansättningen mellan bläck i namnunderskriften och bläck i kryssningen trots att åldersskillnaden skulle vara ca 7 år. När det gäller gradering av vårt utlåtande, använder vi inte starkare slutsats än grad +2 för jämförande kemiska undersökningar, typ jämförande bläckundersökningar.”

Detta betyder således att någon har upprättat fullmakten i efterhand och att denne gjort det 20090417 eller kanske till och med senare! Med stor sannolikhet har alltså X på Tambourine skrivit sin namnteckning med samma penna som kryssar fullmakten och kanske till och med vid samma tilfälle. X har vittnat under ed i Lunds tingsrätt och hävdat att fullmakten är äkta.

Vi får tyvärr inte använda detta som skriftligt bevis i målet mot Tambourine i Malmö tingsrätt då tingsrätten anser att denna bevisning kommit in försent. Vi får dock tala om faktumet under rättegången vilket vi också ämnar göra.

För att kunna undersöka en fullmakts äkthet på det sätt som vi låtit göra behöver man ha originalhandlingar det vill säga man kan inte undersöka en kopia av dokumentet. Av de fullmakter vi fått ta del av i “original” och kunnat undersöka deras äkthet hos SKL så har 100% av dem visat sig vara förfalskade!

Har fler i härvan råkat ut för samma sak?

Ja. Vi är inte de enda artister som fått våra namnteckningar förfalskade eller hävdat så. Även Soundtrack of our lives har fått sina namnteckningar förfalskade vilket deras trummis Fredrik Sandsten vittnat om i Lunds tingsrätt i målet där Cardigans stämmer oss. Även Timbuktu kan vittna om att ha fått sin namnteckning förfalskad.

Man kan spekulera i varför så många dokument har förfalskats och varför de uppenbart fabriceras i efterhand. Vi menar att det beror på att Tambourine aldrig haft en sådan fullmakt som de hävdar att de haft samt att de aldrig har varit berättigade eller någonsin haft uppdraget att uppta “lån” på det sätt som det gjort.

Vi anser att bevisen talar sitt tydliga språk.

Vi hoppas polisen utreder detta.

14. Prosolvia och ÖPWC (Öhrlings Pricewaterhouse Coopers)

Nu i torsdags föll hovrättens dom i Prosolviamålet. Prosolviamålet är ett mål där Prosolvias konkursbo stämde revisionsbyrån ÖPwC (Öhrlings Pricewaterhouse Coopers) för bristande kontroller vid revision.

Läs mer:

http://www.affarsvarlden.se/affarsjuridik/article3744278.ece

http://sv.wikipedia.org/wiki/Prosolvia

I det här målet vann ÖPwC i tingsrätten men nu i hovrätten så vände domen helt. ÖPwC utdöms nu istället att betala nästan två miljarder i skadestånd till Prosolvias konkursbo. Hovrätten går på ett hypotetiskt resonemang och menar att om ÖPwC hade gjort sitt jobb och påtalat de brister som fanns i boksluten så hade skadan som uppstått kunnat vara mycket mycket mindre för de ägare som förlorade pengar i härvan.

ÖPwC är för övrigt (ska man säga otroligt nog?) den revisionsbyrå som vi stämt på i stort sett samma grunder för att inte gjort sitt jobb ordentligt. I vårt fall i Tambourineskandalen. Revisorn har där sett och godkänt helt sjuka saker som skadat oss och andra artister enormt. Transaktioner som gått mellan bolag kors och tvärs som nu i efterhand  hävdas vara “lån” trots att det inte finns ngn som helst dokumentation på att det skulle handla om “lån” etc etc. Just nu är vårt skadeståndskrav mot ÖPwC uppe i över 200 miljoner kronor.

Prosolviaskadeståndet är sannolikt det största skadeståndet som dömts ut mot en revisor i Sverige och vi anser att denna dom stöder våran syn på saken till fullo i bland annat det att revisorn faktiskt har ett ansvar i motsats tlll vad vi anser att ÖPwC försöker hävda nämligen inget ansvar alls…?

Vi menar såklart att revisorns ansvar i likhet med vad många människor tror är att vara en oberoende part som ska granska, upptäcka och sedan anmärka på abnormiteter denne upptäckt vid revisionen och i boksluten även till ägarna av bolaget. Den revisor vi hade från ÖPwC under åren vi jobbade med Tambourine har struntat i att påpeka felaktigheter och aldrig ens brytt sig om att kontakta oss. Aldrig! Hade han gjort det hade denna härva aldrig kunnat ha pågått så länge som den nu fick göra och orsakat så stor skada som den nu har gjort.

Nu är revisorsplikten åtminstone för mindre bolag avskaffad men med såna här domar så kanske revisorer har en funktion för sådana även i framtiden. Man har ju nu i alla fall fastställt att revisorn har en skyldighet att  upptäcka och påtala felaktigheter i boksluten inte bara till allmänheten utan även till ägarna. Om detta inte skulle vara revisorns uppgift vilken funktion fyller då egentligen revisorn?

Vi stämde ÖPwC i april 2012 och har ca 1,5 år senare alltså ännu inte kommit till huvudförhandling. Under hela denna tid har ÖPwC’s ombud från advokatbyrån Wistrands med ganska stor framgång kan man tycka försökt sinka målet så mycket som möjligt. I dagsläget gör de det med motiveringen att de inte har tid. Detta är i viss mån förståeligt då de borde vara ganska upptagna med att överklaga den senaste Prosolviadomen! Det är nämligen samma advokater som ska försvara ÖPwC i vår stämning mot dem som har försvarat ÖPwC i Prosolviamålet och vi fick nyss mail från Stockholms tingsrätt att Wistrandsadvokaterna nu inte kan de tänkta datumen i november utan vill skjuta till januari. Löjligt!

Vi hoppas såklart att målet snarast kommer upp i rätten utan fler fördröjningar så vi kan vinna det och att ÖPwC får betala det som deras misskötsel har kostat oss och vi får medel att slå tillbaka mot de övriga löjliga stämningar som ligger i Tambourineskandalens bakvatten som tex de mål där Cardigans och The Ark har stämt oss.

Under tiden hoppas vi fortfarande att polisen utreder hela Tambourineskandalen grundligt.

 

13. Döda hundar i företaget, dubbelbokningar och övervärderingar

Vi ansökte för 2 år sedan om kvarstad mot Tambourine studios i samband med att vi stämde dom. En kvarstad innebär att kronofogden går in och säkrar tillgångar som kan ge pengar för att betala av skulder till de borgenärer bolaget har. Detta gjorde vi då vi var oroliga att Tambourine skulle tömma bolaget på pengar. I bolaget fanns då ca 2 miljoner kronor i rena värden. Vi fick avslag på den och nu 2 år senare inför stundande huvudförhandling i Malmö tingsrätt på måndag nästa vecka så är bolaget helt tömt.

I Cardigansmålet fick vi en kvarstad emot oss när Cardigans menade att vi försökte tömma våra bolag på pengar då våra tillgångar minskat i bolagen. De menade att vi sålt inventarier billigt till oss själva och skrivit av värden ur våra inventarielistor på ett otillåtet sätt. Tingsrätten gick på deras linje och tyckte vi tömde bolagen på pengar varför kvarstadsansökan gick igenom men det finns ingen sanning som helst i Cardigans påståenden. Allt känns mycket orättvist och vi kommer nedan att beskriva på samma sätt som vi förgäves försökte för Lunds tingsrätt den verkliga anledningen till varför inventarievärdena minskat i våra bolag.

När vi 2009 sparkade Tambourine och tog över bokföringen från deras odugliga skötsel så var inventarielistorna enormt omfattande och i katastrofalt skick.

Inventarier som inte skulle bokförts i inventarielistan till exempel på grund av för lågt inköpsvärde som exempelvis bläckpatroner och andra småsaker låg i dom. Även andra saker som man undrar hur fan dom ens hamnat där till att börja med låg där.

Ett mycket talande exempel är den DÖDA HUND som låg i Christian Grahns bolag!

Hunden i fråga var en kär kamrat till Christian under ett antal år. Hunden köptes inte in som en företagshund om det nu finns något sådan term och detta har Christian vittnat om i Lunds tingsrätt utan var istället en privatägd livskamrat som han aldrig någonsin trodde han skulle stöta på i sitt bolags bokföring.

Många som följt denna blogg eller härvan i övrigt har frågat oss om det inte ligger en hund begraven i Tambourines hantering av alla de bolag som nu stämmer varandra kors och tvärs. Vi har även för egen del när vi började uppdaga deras misskötsel själva använt uttrycket.

Sanning slår här fiktion på fingrarna och i detta fall finner vi just en död hund begraven mitt i härvan!

Denna hund hör såklart inte hemma i inventarielistan och här tar idiotin ny fart.

Om hunden inte hör till företaget måste den väl skrivas ut i synnerhet kan man tycka när den faktiskt är död. Den minskar rimligvis då bolagets inventarievärde. Till vilket värde ska den skrivas ut då? Inköpsvärdet?

Nja här har Tambourine krånglat till det ytterligare. Inte dock genom att bara låta hunden ligga kvar på inköpsvärdet eller ens vilket kanske vore brukligt i sammanhanget skriva av hunden, vilket man ju gör med inventarier. Nej här har istället hundens värde ökat med tiden…

Ökat?

Hur och varför ökar en hunds värde?

Det kan säkert finnas flera goda anledningar men i det här fallet är svaret enkelt. Tambourine har gjort och gör fortfarande likt Cardigans gör i Lunds tungsrätt på det sätt att man värderar hunden efter ett index för gitarrer…!

Gitarrer?

Det låter mycket för att inte säga extremt ologiskt att värdera hundar som gitarrer om nu inte hundars värdeindex exakt matchar det för gitarrer? Det gör det sannolikt inte.

Nu rör det sig heller inte om vilka gitarrer som helst utan detta index är framräknat på värdeökningen på ett antal av de mest eftertraktade vintagegitarrerna i världen enligt Vintage guitar magazine price guide.

Vi menar att detta är lika godtyckligt som att räkna ut hundars värdeökning enligt ett index framräknat och baserat på de senaste årens dyraste tavelförsäljningar. Om hundar kan vara gitarrer så kan de ju också vara tavlor eller?

En intressant aspekt i det hela efter att ha sett den graf över våra inventarievärden som Cardigans lämnat i Lunds tingsrätt är att hunden även 5 år efter sin död fortsätter att öka i värde. Otroligt!

Andra knäppa saker som låg i listorna och likt hunden konstant ökat i värde enligt det gitarrsamlarindex som Tambourine och Cardigans menar man ska följa för att ange värdet på samtliga våra inventarier vad de än må vara var bland annat:

En av våra mammors bilar. Den låg dock då i en annan bandmedlems egna bolag. Detta upptäcktes efter att vi i rättelsearbetet tyckt att det nummer som stod som kod för inventarien mycket liknade ett registereringsnummer för en bil. Vi menar även här att en äldre Volvo inte har en värdeökning som följer samma index som världens mest eftertaktade samlargitarrer även om en Volvo kan anses vara en bra bil. Vi tror inte heller att det är brukligt eller ens smart att man bokför sina kompisars mammors privata bilar i sina egna företag. Det blir så tokigt då. Vidare låg där 7 år gamla mobiltelefoner, gamla datorer utan verkligt värde, bläckpatroner, skrivare och så vidare och så vidare ner till minsta skräp.

Det slutar tyvärr inte där.

Ett mycket stort antal inventarier låg nämligen dessutom dubbelbokade!

Med det menas att det fanns 2 inventarier i listan som avser samma objekt trots att det i verkligheten endast fanns 1 fysiskt exemplar. Detta då Tamboruine flyttat inventarier mellan bolagen i bokföringen hur som helst “utan att ha koll” eller “utan att vilja ha koll på” var och hur de bokades och ej tagit bort inventarier ur bolagen när man flyttat dem till och från olika bolag.

Att vi skriver “utan att vilja ha koll på” kommer vi att komma tillbaka till senare. Det finns nämligen en anledning menar vi till varför man har velat värdera upp våra tillgångar på olika kreativa sätt.

Efter att vi rättat alla felbokningar, 7 års ogjorda avskrivningar, dubbelbokningar och annan klåparsörja Tambourine ställt till med vilket gjordes på vår nye revisors inrådan så minskar såklart värdet i företaget. Det är helt naturligt och helt logiskt. Värdet på de inventarier som var dubbelbokade halveras rimligtvis samtidigt som avskrivningarna, utrangeringarna av inventarierna som låg fel samt av skräp i inventarielistorna också påverkar värdena med stora belopp. Att inventarievärdena idag är mycket mindre i våra företag är således inte alls så konstigt.

Varför gör man då på detta sätt? Varför vill man ha höga inventarievärden?

Det kommer vi tillbaka till senare.

Just nu hoppas vi att polisen utreder detta.

12. “Ekonomisk talesperson” och förfalskade fullmakter

I målet i Lunds tingsrätt så hävdar Cardigans och Tambourine att Mikael Karlsson (Vigilante Carlstroem) har varit “Ekonomisk talesperson” för The Hives. Det är det mest absurda vi hört och har abslout ingen som helst grund i verkligheten. I denna process är det första gången vi hör begreppet och termen överhuvudtaget.

Mikael ska dessutom påstås det ha varit en “Ekonomisk talesperson” med en mycket bred befogenhet. Så bred att han som de menar ska ha haft mandat att uppta lån på drygt 35 miljoner kronor från andra artister inte bara för vårt gemensamma företags räkning utan även för varje enskild medlems egna företag samt för samtliga medlemmar privat!

Privat? 

Vi anser det vara mycket ovanligt för att inte säga helt osannolikt att man som någotsånär friskförklarad vuxen lämnar över hela sin ekonomi, både sin professionella och sin privata till en kompis och vi har aldrig någonsin haft någon sådan eller ens liknande överenkommelse.

Mikael ska enligt Cardigans och Tambourine ha kunnat bestämma helt själv hur varje bandmedlem ska sköta sin privatekonomi, privata konton, sparande, utgifter, huslån och räntor på våra privata bostäder etc utan att medlemmen i fråga som påverkas av Mikaels idéer kring dennes ekonomi ska behöva rådfrågas alls. Det är alltså han som ska, som det menas, ha hittat på och initierat eller åtminstone godkänt det idiotiska “låne”/transaktionsvirrvarret kring Pelles lägenhetsköp som vi skrivit om i blogginlägg 11.

När det bestämdes att Mikael skulle vara “Ekonomisk talesperson” säger man dock inget om och Hives undrar:

När? Var? Hur? Varför? Vilka var närvarande? Och så vidare.

Det förefaller högst oklart.

Tyvärr för Hives del hade inte tingsrätten i Lund några problem att se det absurda i detta och fastslår i domen att Mikael har varit “Ekonomisk talesperson”.

Vi tycker det är helt fördjävligt att sådana lögner ska kunna vinna gehör i en domstol och undrar såklart hur tingsrätten resonerat.

Varför vill då Cardigans påstå detta?

Anledningen är helt enkelt att enda gången som det talas om lån på något sätt överhuvudtaget i mailväxling mellan någon på Tambourine och någon i Hives är i mailväxling mellan endast X på Tambourine och Mikael. Det här sker endast i detta mail inlämnat i målet i Lund då han vill låna pengar till en bil under kort tid då vi inväntar ett stort förskott som är på väg in.

Mail Lån bil

Det som föranleder att Mikael skickar mailet är att han tidigare har ringt X och talat kring möjligheten att ta ett lån i en bank under 4-5 veckor eftersom bilen hade flera intressenter och pengar var på väg in. X tyckte det var onödigt att behöva krångla med att ta banklån under så kort tid och föreslår istället att hon frågar någon av sina andra kunder om de vill ställa upp med detta korttidslån. Mailet är Mikaels fråga till X om hur det gick. Mikael fick lånet och 5 veckor senare betalas lånet åter. Mikael fick aldrig veta av vem lånet togs då kunden enligt X ville vara anonym. Detta är det ena av endast 2 tillfällen då någon av oss överhuvudtaget känt till att lån upptagits. Det andra tillfället var vid en liknande händelse, dvs då Mikael skulle köpa bil och det strax innan det skulle komma ett stort skivförskott.

Båda tillfällena rör alltså Mikael och dessa 2 tillfällen finns dokumenterade i mail som är inlämnade i målet i Lund. I målet menas det att vi totalt ska ha tagit ca 500 lån på sammanlagt över 40 miljoner kronor bara av Cardigans. Man tycker kanske då att det borde finnas 498 mail till där Mikael “ber om lån” för Hives eller olika Hivesmedlemmars räkning. Det gör det inte.

Totalt i hela härvan ska det enligt förre revisorn Christer Jonsson röra sig om ca 10000 “lån” åt olika håll mellen olika artister bara under de ca 6 år som vi arbetade med Tambourine. Det motsvarar 7-8 “lån” per arbetsdag i 6 år. Normalt?

De 10000 “lånen” borde kanske också föranletts av en förfrågan om ett lån. I vårt fall skulle 500 “lån” tagits trots att vi som vi visat i exempel i blogginlägg 10 haft likviditet på nästan 15 och 5 miljoner kronor vid de tillfällen då “lånen” ska ha tagits. Låter inte heller normalt. Det ska då i härvan alltså finnas 9500 “lån” till. Kan det verkligen ha funnits ett sånt “lånebehov” hos Tambourines övriga kunder? Det har vi mycket svårt att tro mot bakrund av det vi sett. Däremot kan ju utlåningsviljan funnits där då man som det verkar kunnat ta ut 88% räntor på de pengar man “lånat” ut.

Vi andra i bandet har i alla fall aldrig sett mailet ovan eller något överhuvudtaget liknande innan vi krävde av X på Tambourine att få se de mail som hon när våra pengar “plötsligt var slut” hävdade skulle “förklara mycket”. Vi anser också, som man kan se både i detta och i tidigare blogginlägg, att det finns mail som förklarar mycket. Vi anser bara inte att de förklarar saker på det sätt som Tambourine och Cardigans menar utan istället det omvända. Mikael är dessutom ensam ägare till sitt aktiebolag och vad han gör med sitt bolag har inget att göra med de bolag som Hives övriga medlemmar äger personligen.

Om Mikael då var “Ekonomisk talesperson” med sådana befogenheter som det påstås skulle då all kommunikation gå genom honom? Det vore kanske logiskt och man skulle således kunna tro det.

Det verkar dock inte vara fallet.

Cardigans har i målet i Lund lämnat in en 37 sidor lång lista på telefonsamtal och SMS från Tambourines telefoner till mottagare som ska verka inom “Hives sfären” och då kvalificerat samtalet eller SMSet som ett “Hivessamtal” eller ett “Hives SMS”. Listan är för perioden 1 nov 2005 – 28 aug 2008 och specar mottagare, samtalstid och liknande. Antalet samtal och SMS är totalt 2274 st under de nästan 3 åren.

Listan ska visa hur mycket jobb per telefon det varit att hantera Hives ekonomi och hur mycket tid man lagt på att tala med alla medlemmar samt alla inblandade kring vårt band. I den finns samtal och SMS till samtliga bandmedlemmar, turnéledare, assistent, management och andra vi jobbat och jobbar med. Många samtal kan mycket väl röra andra artister då vissa av personerna vars nummer finns med också jobbade med andra artister som jobbade antingen direkt med Tambourine eller jobbade med Tambourine i andra ärenden tex roddare, revisor, Statoil, SAMI och bankkontakter. Ca 42% av dom 2274 samtalen och SMSen har gått till bandmedlemmar i The Hives och ska då alltså haft att göra med vår ekonomi. Om det är samtal som inte handlar om Hives ekonomi utan istället saker som att man sett en bra konsert eller dyl så hör de ju kan man tycka inte till målet i alla fall.

Går de flesta samtalen då till Mikael? Nej. De flesta samtalen går till Niklas Almquist som tar emot 13%. Mikael har tagit emot 10%. Cristian Grahn 9%, Per Almquist 7% och Mattias Bernvall 3%.

Övriga 58% kan ha med andra artister att göra eller andra ärenden att göra. Det kan ju för övrigt även de samtal som gått till oss gjort också.

Så mycket jobb var det kanske inte heller. De 229 samtal som utgör Niklas Almquists 13% av totalen blir om man delar dem på de 35 månader som utgör perioden endast 6,5 samtal i månaden och då är han den mest kontaktade Hivesmedlemmen. Om man delar de 2274 samtal som utgör totalen med de 35 månaderna blir det 65 samtal i månaden. Dvs lite mer än 2 samtal eller SMS per dag för hela “Hivessfären”. Den siffran kan ju således också vara mindre än 1 samtal eller SMS per dag då 58% av samtalen ju kan röra andra artister.

De är dock tydligt att alla i bandet samt andra som arbetade med Hives kommunicerade med Tambourine.

Varför?

Varför skulle så mycket kommunikation gå mellan Tambourine och alla dessa personer som finns i Hives närhet och samtliga bandmedlemmar om vår ekonomi när det enligt Tamborurine och Cardigans ska ha funnits en person som hade mandat att sköta exakt allt? Allt ska som sagt enligt Cardigans och Tambourine inkluderat: det gemensamma bolaget, de enskilda bandmedlemmarnas egna bolag och samtliga medlemmars privata ekonomiska intressen. Listorna specar ju dessutom bara utgående samtal från Tambourine så man kan ju undra varför Tambourine inte ringde Mikael istället. Varför har de ringt oss andra medlemmar och folk som jobbade med oss?

Hade det som sagt inte varit enklare att sköta all korrespondans genom den “Ekonomiske talespersonen” som ju trots allt ska ha haft mandat att göra precis som han ville utan att blanda in övriga klantskallar? Hans befogenheter ska ju om man ska tolka Cardigans och Tambourine rätt varit i det närmaste oändliga!

Vad kan övriga medlemmar ha diskuterat med Tambourine? Sina egna bolag och räkningar månne eller vore det för osannolikt?

För att kunna sköta ett uppdrag som “Ekonomisk talesman med oändliga befogenheter” kan man tycka att Mikael borde ha haft någon typ av fullmakt. Åtminstone för medlemmarna privat och för varje medlems egna bolag . Det brukar vara standard inom arbetslivet att någon som ska ha ett sådant brett ansvar ska ha något att visa upp för att kunna sköta sitt jobb fullt ut. En person som “har rätt att” förhandla om våra huslån och “låna” 35 miljoner av andra band både för oss som privatpersoner och för samtliga bolag ägda av Hivesmedlemmar borde väl ha haft en fullmakt som gäller för alla fem bandmedlemmar?

Tydligen inte…

Mikael har ingen sådan och det har ingen annan heller. Det framgår också av detta mail från X på Tambourine från 7 februari 2007 till samtliga Hives bandmedlemmar samt vår assistent. Mailet är inlämnat i målet i Lunds tingsrätt.

Mail Ingen fullmakt

Frågan i mailet verkar om man ska dra slutsatser av vilka det är skickat till röra samtliga bandmedlemmar inklusive vår assistent. Varför är oklart om man ska försöka se detta ur Cardigans synvinkel då det borde räckt med att informera den “Ekonomiske talespersonen” om situationen.

Fullmakter har för övrigt varit en ganska central del i målet då Cardigans lämnat in fullmakter som bevisning. Dessa fullmakter har Statens kriminaltekniska laboratorium bedömt vara förfalskade. Det har vi hävdat hela tiden att de är.

En av dom är den så kallade “Generalfullmakten” som alltså enligt Cardigans och Tamboruine ska vara undertecknad av Christian, Mikael och Mattias. Det är den enligt oss och SKL alltså inte. Varför Mattias skulle ha skrivit på den är dessutom höljt i dunkel då han inte hade rätt att teckna för firman vid denna tid.

Såhär ser den förfalskade fullmakten ut…

Förfalskad Generalfullmakt

Notera att Mattias Bernvall i sin namnteckning här stavar sitt efternamn med W. I verkligheten stavar han det med V. Mattias skulle nog inte göra ett så enkelt misstag men X på Tambourine har ofta stavat Mattias efternamn med W. Enklast kan det ses här på denna fullmakt i namnförtydligandet till Mattias namn. X har vittnat i Lunds tingsrätt och sagt att det är hon som upprättat fullmakten.

Mikael har dessutom i Lund vittnat att han ej var på plats vid detta möte då fullmakten ska ha undertecknats utan att han var på bröllopsresa då han precis gift sig.

Tambourine och Cardigans menar att fullmakten är riktig och menar att medlemmarnas namnteckningar stämmer väl överens med hur de såg ut vid samma tid trots vår och SKLs motsatta syn på saken samt felstavningen och Mikaels frånvaro. Anledningen till det kan vara att namnteckningarna kan tes ganska men alltså inte tillräckligt lika de namnteckningar som finns på det skivkontrakt som vi skrev med Universal och Interscope alldeles innan vi började jobba med Tambourine. Det kontraktet har förvarats i Tambourines lokaler i Malmö…

Vem har vinning av att en fullmakt förfalskas?

Vi hoppas Polisen utreder detta.

 

11. “Fläckfri bokföring”

Syftet med bokföring och ekonomisk rapportering är såvitt vi vet att göra det enkelt och tydligt att se hur och var bolagets pengar kommit och gått och hur bolagets ställning är samt att vem som helst som inte redan är insatt i bolagets ekonomi ska kunna utläsa detsamma.

Jan-Erik Persson är Nina Perssons pappa och numera VD i Poporok AB. Poporok känner vi igen från blogginlägg nr 9. Han har tidigare jobbat som revisor på PWC vilken är revisionsfirman vi stämt. PWC var de som hade hand om revisionen för de bolag som ägs av Hivesmedlemmar för de år då vi jobbade med Tambourine. Jan-Erik har beskrivit Tambourines bokföring som “fläckfri”. Detta gjorde han på det möte som var tänkt att bli en förlikningsdiskussion men som mer bara underströk var parterna stod i frågan. Kanske hade mötet utfallit annorlunda om Jan-Erik ej på samma möte när han skulle ta Pelle i hand gjort det med orden:

– I vanliga fall tar jag inte i skit men i ditt fall gör jag ett undantag.

Tambourine har envist hävdat att de inte alls har misskött Hives bokföring på något sätt. Revisor Christer Jonsson på PWC i Lund som var revisor för de flesta av Tambourines kunder inklusive oss har vacklat lite i frågan. När vi jobbade med honom och han hade fått i uppdrag att reda ut röran som Tambourine skapat delade han som vi upplevde det vår syn på saken men efter det att vi sparkat PWC och dessutom stämt dom har han i rättegången i Lunds tungsrätt vittnat om att bokföringen inte alls var i så dåligt skick.

Detta är en jpeg och en pdf av en utredning som samme Christer Jonsson på PWC gjort på Pelles begäran och ska visa följderna av Pelles lägenhetsköp. Den talar för sig själv men underlaget som den är baserad på ska alltså vara “fläckfritt” skött:

(Klicka på bilden för att förstora den)

Pelles lägenhetspengar jpeg

Pelles lägenhetspengar

Här kan gemene man eller kvinna göra ett försök att följa revisorns utredning. Det är inte helt lätt.

Anledningen till att Pelle ville ha utredningen gjord är att det visat sig i efterhand att X på Tambourine vid flertalet tillfällen då vi köpt hus eller lägenhet har gjort på följande sätt:

Vi personligen tar lån på hela köpesumman i bank. Dessa pengar sätts in på våra privatkonton med syfte att betala lägenheten eller huset. Innan pengarna hinner användas till att betala huset flyttar X på Tambourine utan vår vetskap pengarna från det privata kontot till Hivesmedlemmens företagskonto och tar istället upp ett “lån” från en annan artist. De pengarna tar sedan de banklånade pengarnas plats på privatkontot. Efter det infaller i bokföringen och på olika företags bankkonton en lika bisarr händelsekedja som utredningen ovan försöker följa.

Kontentan blir att vi får betala dubbel ränta på det som skulle varit endast ett lån och en ränta för samma lägenhet eller hus. Som det beskrivs i blogginlägg 9 så ska “Tambourines avtalade ränta” varit på 5% men vi ser tydligt i samma inlägg hur det är med den saken.

I just Pelles fall dock i och med det att stämningarna drog igång får det här en lite annan betydelse. Han är nu stämd av Cardigans på de pengar som ska ha “lånats” från dom. Samma belopp alltså som han ska amortera tillbaka till banken för lånet han tog där privat + ränta på Cardigans “lånet” + ränta på banklånet. En lägenhet som skulle kostat X kronor + bankränta kostar honom i detta fall alltså istället X kronor + bankränta + X kronor + “Tambourineränta”, en ränta som alltså kan ligga på allt mellan 7 – 88% vad vi sett trots att Cardigans och Tambourine i tingsrätten i Lund hävdar att den var avtalad till 5%, + kostnader för Tambourines timpenning för hantering av hela skiten. Detta ser tingsrätten i Lund tydligen som fullt rimligt och dömer som de gjort i frågan.

Revisorn själv kommer tyvärr inte fram till ngt mer än att han inte kan se varifrån pengarna kommer och kan kanske heller inte riktigt redogöra för var de tagit vägen.

Vi anser inte detta vara ett normalt förfarande vid ett lägenhetsköp och anser inte heller att det här är ett bra exempel på “fläckfri bokföring” om man inte ser en sport i komplicerade bokföringshändelser och menar att just det skulle kvalificera det här som “fläckfritt”.  Vi undrar hur Jan-Erik Persson, Cardigans, Tambourine studios och revisor Christer Jonsson på PWC kan hävda att det här skulle gått riktigt till. Vi anser att detta mer liknar en katastrofalt dålig lägenhetsaffär och att bokföringen är lika katastrofalt skött och alldeles för rörig i ett inköp som inte skulle haft någonting med något företag att göra alls. Det handlar trots allt om en privat bostad!

I utredningen ovan studsar pengar hej vilt åt alla möjliga håll utan ngn som helst rimlig grund. Det som hade förefallit mest rimligt hade såklart varit att betala för lägenheten med de pengar man upplånade i bank för att köpa lägenheten med. Just det. De pengar man lånade i bank för att köpa lägenheten med…

Man hade då sluppit både dubbla räntor, dubbla kostnader för lägenheten, utredningen och i förlängningen om bara grejjer hade skötts rätt från början kanske hela jävla Tambourineskandalen med allt den skit som den medfört!

Vi har skrivit i blogginlägg 5, 8 och 10 om hur vi inte haft behov att låna pengar trots att både Tambourine och Cardigans hävdat att så varit fallet. I denna händelse har Pelle nyss tagit ett banklån för att betala en specifik sak och pengar finns på det privata kontot. Ändå leder just det till att ett nytt “lån” upptas i hans företag från en okänd aktör. Vem lånade hans företag pengarna av och varför?

Det har alltså gått till på samma sätt vid flera av våra hus eller lägenhetsköp.

“Fläckfri bokföring”?

Vi hoppas polisen utreder det här.

10. Likvida medel

Som vi tidigare skrivit om i blogginlägg nr 5 och 8 menar Tambourine och Cardigans i Lunds tingsrätt att vi i The Hives varit tvugna att låna pengar konstant under den tid vi jobbade med Tambourine på grund av att vi hela tiden har haft en likviditetsbrist. En likviditetsbrist innebär att man inte har pengar för att kunna betala utgifter som till exempel räkningar eller löner. Denna likviditetsbrist ska enligt Tambourine och Cardigans ha uppkommit av att vi varit vårdslösa pengaslösande klantskallar som bara kunnat handla Ferraris och dyra vintagegitarrer för “lånade” pengar utan att ens begripa vad ett lån är trots att vi enligt X på Tambourine, som hon hävdat i sitt vittnesmål i Lunds tingsrätt, ska ha fått det förklarat för oss flertalet gånger. Detta är förstås inte sant.

Man kan då fråga sig hur situationen såg ut i vårt gemensamma Hives bolag No fun AB vad gäller likvida medel den första gången ett “lån” togs av Hives från ett annat bolag?

Man får då titta på 2 st “lån” då man vid det första tillfället ett “lån” tas inte kan utläsa vem “lånet” tas av då det inte specificeras i bokföringen. Att det inte specifierats tycker vi i The Hives för övrigt är mycket märkligt.

Det första “lånet” görs 14 februari 2003. Det är på 300 000 kr.

Balansrapporten nedan är utskriven från den bokföring som Tambourine gjort och som de hävdar är korrekt och slutavstämd. Med slutavstämt menas avräknad och klar, helt riktig enligt deras mening och färdig för en annan bokföringsbyrå att ta över och jobba vidare ifrån.

Om man läser av den utgående balansen för de Immatriella anläggningstillgångarna dvs våra bankkonton i Balansrapporten för dagen då “lånet” tas är våra likvida medel 14,9 miljoner.

(Klicka på bilden för att förstora den)

 

Balansrapport No fun AB 14 feb 2003 jpeg

 

Vänta det måste stå fel! 14,9 miljoner?

Det ser ju inte alls ut som ngn likviditetsbrist om vi i The Hives förstått begreppet rätt? Det ser ju ut som att vi hade en god betalningsförmåga speciellt om det beloppet vi “saknade” “bara” var 300 000 kr!

Lägg väl märke till att detta handlar om likvida medel dvs kontanter på bank och inte värden uppbundna i inventarier.

Hives undrar:

Varför inte använda de 14,9 miljoner som fanns i likvida medel till att betala räkningar med om det nu var räkningar som skulle betalas som föranledde “lånet”? Om lånet var på 300 000 kr så skulle vi ju ändå ha en likviditet på 14,6 miljoner kvar om vi hade använt våra egna pengar. Fanns det en baktanke med detta förfarande eller ansåg vi i The Hives bara att 14,6 miljoner i ren likviditet var för lite och ville säkra upp den med 300 000 kr till?

Denna sista fråga och spekulatuionen i sig kanske inte är rimlig då vi i Hives som sagt inte ska ha förstått varken vad ett lån var eller vad likviditet var eller innebar.

Det finns för övrigt ingenting i bokföringen i form av lånehandling, verifikat, revers, skuldebrev eller dylikt som styrker att detta skulle vara ett lån utan det är helt enkelt bara en transaktion som bokförts som ett lån. X på Tambourine har utfört transaktionen.

Man kan också notera att det bara på USD kontot (US dollar) finns 12,2 miljoner. Detta konto ville Cardigans ombud inte ha inkluderat i målet i tingsrätten i Lund då de menar att de “inte känt till” att Hives haft fler konton än ett affärskonto och följdaktligen inte heller så mycket pengar som vi faktiskt hade. Det anser vi inte hade gett en rättvis bild av vårt företags ekonomiska ställning vid tidpunkten att räkna bort 12,2 miljoner och avråder här även andra som vill utläsa ett företags korrekta ekonomiska ställning från att räkna bort konton på det sättet. Om man mot bättre vetande skulle välja att göra det så kan det se ut som att bolaget i fråga har ett likviditetsproblem. Det skulle inte dock spegla verkligheten.

1 dec 2003 görs det första “lånet” där man i bokföringen kan utläsa varifrån pengarna kommer (om anteckningen i bokföringen där är korrekt). 500 000 kr “lånas” då av Nina Perssons bolag Poporok AB. Enlig den bokföring som Tambourine gjort är våra likvida medel vid denna tid 4,9 miljoner om man läser av utgående balans för de Immatriella anläggningstillgångarna i balansrapporten för dagen då “lånet” togs.

(Klicka på bilden för att förstora den)

 

Balansrapport No fun Ab 1 dec 2003 jpeg

 

Står det fel igen? 4,9 miljoner i likvida medel och vi “lånar” 500 000 kr?! Det verkar konstigt.

Hives undrar:

Varför inte använda de 4,9 miljoner som fanns i likvida medel på bank för att betala räkningar med? Om lånet var på 500 000 kr så skulle vi ju ändå ha en likviditet på 4,4 miljoner om vi hade använt våra egna pengar. Varför varför varför börjar vi “låna” pengar? Vi skulle ju förlora pengar på att göra på detta sätt!

Kan det vara så att där det finns förlorare kan finnas vinnare?

Vi i Hives har såklart förlorat stora pengar på att “låna” istället för att använda våra egna pengar till att betala våra räkningar och dylikt med. En räntekostnad på ett “lån” blir ju en helt onödig kostnad om man ändå hade pengar att betala med. En tydlig vinnare på Tambourines “fiffiga lånekarusell” är som vi redan beskrivit i blogginlägg 9 Nina Perssons bolag Poporok som åren 2002-2009 kasserar in nästan 7 miljoner i ränteintäkter varav huvuddelen av dom om man ska lita till de siffror Cardigans presenterar i Tingsrätten i Lund vad gäller de utlånade beloppen förefaller direkt hänförliga till Hivesägda bolag. Dessa 7 miljoner hade för vår del kunnat komma mycket väl till pass för att täcka viktigare utgifter om vi nu inte hade något lånebehov eller ngn likviditetsbrist vid tillfället.

Kan det finnas fler sådana vinnare i denna härva? Kan räntekostnaderna vara ännu högre än de 7 miljoner som bara Nina Perssons bolag “tjänat in”. Vi anser att sannolikheten för det är mycket stor och har såklart våra egna teorier om varför vissa blev just vinnare och varför vissa blev just förlorare.

Återigen. Vi hoppas polisen utreder detta.

8. Ett tydligt talande mail

Detta mail (bilaga 24 i målet i Lunds tingsrätt) visar även det hur Tambourine hemlighållit “lånen” för oss och talar även i övrigt sitt tydliga språk.

Mail Ekonomiläget nu

Daterat den 5 april 2009 så är detta skickat från X på Tambourine till samtliga bandmedlemmar i The Hives och går under rubriken Ekonomiläget nu.

Denna tidpunkt är nästan 1 år efter det krismöte om ekonomin vi hade i maj 2008 då alla våra pengar helt plötsligt var helt slut! Med på det mötet var Hives samtliga bandmedlemmar, X på Tambourine (som författat mailet i fråga) och vår jurist vid tillfället. Här bestämdes att likviditetsrapporter skulle skickas mycket frekvent och den ekonomiska rapporteringen framöver skulle vara på topp.

Som man kan läsa i stycket Pengar i No fun (Hives gemensamma bolag) finns nästan 2 miljoner på banken, närmare 2,7 miljoner är på väg in och dessutom så är andra pengar på väg in. Hon skriver “Det finns med andra ord helt tillräckligt med pengar.” Det låter ju väldigt bra men…

Tillräckligt med pengar för vad då?

Om man läser av den graf som Cardigans lämnat in i målet och som även omnämns i blogginlägg 5 här på sidan så slutar den visa skuldläget sept 2008 när våra skulder enligt grafen ska vara uppe i nästan 18 miljoner. Betyder det att skulderna helt återbetalades mellan sept 2008 och april 2009 när detta mail skrivs? Borde dom inte annars ha nämnts i mailet som något som skulle tynga vår ekonomi?

Cardigans och Tambourines graf över ackumulerade lån

I stycket Läget vid bokslut kan man läsa att “Situationen är helt annorlunda än förra året… Vinsten är just nu över 13 miljoner, och kommer att sluta på ca 17 tror jag.”

Det ska vara den största vinsten vi någonsin haft och den ska resultera i en utdelning!

Märk väl inte en återbetalning av skulder på 18 miljoner utan en utdelning…

Situationen ser fin ut. Vi har räddat vår ekonomi och på mindre än 1 år gått från att vara helt panka med 0 kr i kassan och inte ens kunnat betala räkningar på småsummor till vad som hon tror kommer att landa i 17 miljoner i vinst! Fantastiskt!

Denna bild styrks även av revisorn som senare i april 2009 får ta över uppdraget från Tambourine efter det att vi gett dom sparken (något vi bestämt oss för långt tidigare) och som första åtgärd kommer med förslaget att vi skall dela ut 10 miljoner kronor ur No fun. 2 miljoner kronor till vart och ett av Hivesmedlemmarnas egna bolag!

Vid denna tid har vi i Hives under nästan 1 helt år dagligen ringt och mailat X på Tambourine för att få ut korrekta siffror som rör våra bolags ekonomi men som en vänlig gest så erbjuder hon ändå i slutet av mailet alternativet att inte tanka hem det mail hon ska skicka med Balans och resultaträkning samt diverse annan viktig information, då det är ett ganska stort mail som kan ta tid att hämta hem. Ett mycket generöst erbjudande om vi nu ville undvika insyn i våra företags ekonomiska läge.

Tilläggas kan att detta mail aldrig skickades till oss.

Återigen. Vi har aldrig vetat om några lån.

7. Dom i Lunds Tingsrätt

Vi har idag fått tingsrättens dom i målet mot Cardigans.

Vi kan konstatera att vi har nått viss framgång i målet men är inte nöjda i övrigt.

Som vi hela tiden har hävdat konstaterar tingsrätten att Tambourine Studios inte har haft rätt att låna pengar på vår bekostnad. Tingsrätten menar att vi ändå ska betala för de brister som Tambourine studios orsakat genom pengakarusellen. Vi menar att vi inte ska betala eftersom pengarna omedelbart, oftast sekunden efter att de kommit in på kontot, förts vidare av Tambourine Studios till andras konton en så kallad “studs”. De pengar som vi i domen blivit skyldig att betala har mottagande Hivesbolag alltså aldrig haft nytta av. Pengarna har gått vidare till andra.

Rent konkret betyder domen att alla artister alltså måste stämma varandra för att få ut de pengar som gått ut ur deras bolag. Detta betyder att Cardigans de facto kan göra en obehörig vinst på 20 miljoner då pengarna som de stämmer oss på innan de landade på Cardigans konto kan ha kommit från oss, The Ark, Timbuktu, Weeping willows, The Soundtracks of our lives eller vilken annan artist som helst som haft med Tambourine att göra.

Domen kommer att överklagas.

Vi kommer att fortsätta blogga om härvan tills rättvisan segrar.

6. Angående artikel i Sydsvenskan

Sydsvenskans Eskil Fagerström har skrivit en artikel om Tambourinehärvan. Sydsvenskan har tidigare skrivit ett flertal artiklar utan att ge oss en chans att kommentera men den här gången gjorde Eskil faktiskt det. Han sa att hans chefredaktör ville vara säker på att vi fått en chans att uttala oss. Vi gjorde det men inget av det vi skrev dök upp i tidningen. Vår advokat Monica påpekade en stor mängd rena faktafel som Eskil sen valde att inte rätta. Vi erbjöd honom bevis för att hans felaktiga siffror inte stämde. Det var han inte heller intresserad av. Bland annat är den rätta siffran för Mikael Karlssons gitarrinköp 5 589 091 kr och dom är inte värda 25-40 miljoner kronor.

 
25-40 miljoner är en siffra Tambourine kommit fram till efter att ha skrivit samma inventarier i flera bolag trots att det bara finns en av varje och sen summerat allt vi någonsin handlat (inklusive 7 år gamla mobiltelefoner, bläckpatroner, skrivarpapper samt av Tambourine felaktigt bokförda privata saker som Mikael Karlssons mammas bil och en sedan länge död hund) och värderat det enligt ett index för några av världens dyraste samlargitarrer.

 
Vi “påstår oss inte ha bevis” för att fullmakterna är förfalskade. Dom är det. Statens Kriminaltekniska Laboratorium grundliga utredning kom fram till detta men jag antar att Eskil tror sig veta bättre?

 
Sydsvenskans tidigare chefredaktör spelade i bandet Beagle som under tidigt 90-tal simmade i samma Lundmalmöitiska indiepopankdam som Eggstone/Tambourine. Det gjorde även flera andra på Sydsvenskans redaktion.

 
Sydsvenskans är en skånsk tidning. Tambourine Studios ett skånskt företag. Eskil skriver i ett mail att regionfrågan “inte spelar så stor roll” för det han skriver. “Inte så stor roll” tycker vi är för stor roll och kan inte annat än häpna över den bristande pressetiken. Vi menar inte här att förklara krig mot hela Skåne då vi själva har skånskt blod i ådrorna och håller många sydlänningar mycket kära men denna kompisbevakning av en rättsprocess är helt klart osund.

 

Här är en begäran om dementi vi skickar till Sydsvenskans ansvarige utgivare:

 
Dementi

Sydsvenskan har inför publicering av artikeln ”Striden om rockmiljonerna” kontaktat mig, Monica Crusner, för en intervju och kommentarer. Trots tydliga påpekanden om felaktigheter har Sydsvenskan valt att medvetet publicera en artikel med ett dussintal direkta sakfel. Exempelvis, så har Mikael Karlsson köpt gitarrer för 5 589 091 kr. Dessa gitarrer är inte värda 25-40 miljoner kr. Bandmedlemmarna har inte ägnat sig åt vild shopping eller låtit räkningar bli liggande. Bandet har inte känt till några lån och har således inte trott någonting om någon eventuell återbetalning. Skulderna har inte framgått av årsredovisningarna och dessa har i flertalet fall inte heller undertecknats av bandmedlemmarna.  Bandmedlemmarna har aldrig gett Klara det uppdrag hon påstår sig ha haft och det finns ingen paradox i att bandmedlemmarna anser att hon gått utöver sitt uppdrag och att man nu utkräver ansvar för detta. Förlikningen med Timbuktu är sekretessbelagd, vilket tydligt påpekats i samband med att det också påpekades att det under alla förhållanden inte rörde sig om i artikeln angivet belopp.  Klara har självklart rätt att uttrycka sin uppfattning, men att Sydsvenskans Eskil Fagerström så uppenbart väljer hennes sida samt ägnar sig åt förvanskning och informationsselektivism under rubriken ”Vi har kartlagt härvan” är beklämmande. Genom intervjun med mig och införandet av två betydelselösa kommentarer från Niklas Almqvist ger artikeln sken av att spegla samtliga inblandade parters syn på saken. Så är inte fallet.